INLEDNING

    Här kommer jag främst att fokusera på den för Sverige relativt speciella bordslampan och bärbara lyktan.
Visst hade många andra länder de här varianterna, men Sverige tycks ha haft ett särskilt stort utbud av dessa lampor. Detta hänger förstås ihop med den stora bristen på fossila bränslen som uppkom under båda världskrigen, samt det lyckliga faktum att Sverige faktiskt hade samtliga resurser som krävdes för att tillverka kalciumkarbiden inom landets gränser.

Redan 1918 hade 550 godkända olika lampmodeller tillverkats inom landet under bara ett år, och fler lär ha tillkommit efteråt.
    Det var f.ö. den förväntade ökningen av karbidlampstillverkningen i slutet av första världskriget som gjorde att myndigheterna var tvungna att utarbeta vissa krav som  fabrikanterna skulle följa, och detta utmynnade i att lamporna måste säljas med en stämpel som bevisar att den är säker att använda. De flesta som äger en gammal karbidlampa har väl sett den runda mässingsbrickan med texten G.v.F.? 
Denna förkortnings enkla förklaring återfinns under GODKÄNNANDE.

.